Mina nära och kära betyder allt för mig. Det är trots allt de som finns där när allt annat raserar. Det skär i en själv när man ser att de mår dåligt. Vi har nästan alla själva någongång upplevt det som de genomlider. Man vill så gärna kunna vifta bort deras ledsamhet och blåsa bort deras smärta. Fast man så väl själv vet att det är en långdragen process. Det blir ju "bättre", men det hjälper inte just nu! Det är något av det värsta jag vet - känslan av hjälplöshet.

Mitt egna misstag var att jag inte tillät mina nära att ta del av mina egna dåliga tider, inte förrän långt senare i alla fall, när det var "försent". Då var det tyvärr to late for damage control. Jag var redan sönder trasad. Jag var för stolt, trodde jag skulle klara det på egenhand. Who was I kidding?!


Sometimes tears say all there is to say
Sometime your first scars wont ever fade, away
Tried to break my heart
Well it's broke
Tried to hang me high
Well I'm choked
Wanted rain on me
Well I'm soaked
Soaked to the skin
... It's the end where I begin


"The Script"