Igår fick jag reda på att en "släkting" gått bort. Hon blev tretton år gammal. Så jävla fruktansvärt att det inte ens går att sätta i ord. Jag får så ont i magen då jag tänker på hennes familj och vad de måste gå igenom. Kan man nånsin ta sej igenom något sådant? Jag kan inte ens föreställa mig. Vill inte heller.