Tänk att det ska behöva hända drastiska saker för att man ska få lite perspektiv. Jag skäms över att jag gått och gnällt över vad som ändast nu känns som triviala saker. Det käns för jävligt att inte kunna hjälpa de som står en närmst. Jag står inte ut med tanken att du är ledsen och önska jag kunde ta bort dina bekymmer. Jag förstår det är tungt men allt kommer ordna sig, jag lovar. Du behöver inte göra detta ensam, jag finns här - alltid.