Blev lite inspirerad av föregående inlägg. Såg dem live at the OLD Wembley Arena -99!!!
Damn!

...och Katies klänning har tydlig insipration av Madonnas strut-tutte era. 69-åriga tanter har tydligen övernattat utan för West Minster Abbey i ture grunge-stil likt den tonåringar gjorde inför en dåvarande Nirvana koncert, The Union Jack syns på allt från trosor till handväskor, hela Storbrittanien håller andan och undrar om Katie är den nästa Diana.

Det är ju sjukt pampigt och jag såg att de dekorerat insidan av Abbeyn med tjusiga blomarrangemang. Tänk stackaren som har pollenallergi! Ekot och akustiken där inne är inte att leka med och it's a big no no att stjäla fokus från bruden.

Sen tänkte jag på en sak, gästerna. Det är ju huvudsakligen kungliga familjer och diverse adlig släkt, men sedan har vi även skådespelare, övervintrade musiker och givetvis ett gäng designers inkaste for good taste. Som om de hänger privat?! Eeeh no! Kul och ha gäster på sitt bröllop som man inte känner. Nä.


Som sagt, the Royal hype och hysterin...only in Britain.

Jag hade glömt hur fort tiden passerar i London, allting tar ganska lång tid trots att man lever i ett konstant ratrace där borta. Jag börja nästan lipa när jag flög in över Canary Wharf och såg hur hela stan glittrade, så fantastiskt vackert! Klumpen i magen växte och jag insåg hur mycket jag har saknat denna otroliga stad.

Efter att ha fixat det sista inför bröllopet på fredagen, bestämde jag mej för att strosa runt, and so I did. Jag börja knata och blev förvånad över hur pass bra koll jag fortfarande har. Visst har saker ändrats, butiker försvunnit, nya byggnader etc men jag vet fortfarande på ren magkänsla vart jag ska gå. Jag undviker gärna tunnelbanan om jag kan eftersom det finns så mycket fint och titta på. Fullständigt älskar hur den historiska arkitekturen möter den moderna, den saliga blandningen av människor, doften av mat som möter bensin, gatulyktor som blandas med trafikljus och alla dessa mysiga små guldkorn av kaféer, restauranger, små squares/parker där man kan parkera sig själv och bara titta på folk.

Bröllopet var sjukt roligt. Halva klanen är irländare så det gick ganska vilt till. Riktigt roligt att få träffa alla igen och det blev masor av kramar och hysteriskt roliga diskussioner runt gamla minnen. Dagen efter blev det en rundtur och söndagslunch på Harrow-on-the-Hill sen filmmys på kvällen.

Avslutade resan med en trip till Tate Modern där jag lulla runder i ett par timmar innan jag fick bege mig till Heathrow. Jag grips alltid av panik precis när jag sitter där på planet och ska hem. Jag är då livrädd att jag ska känna att jag valt fel och vill flytta tillbaka. Men hittils har den känslan inte infunnit sig. Jag sakner det enormt, men är glad att jag lämna när jag gjorde, jag är glad över att vara hemma.

Jag och Carol, pa Eds brollop going for the cake. Hade hela Cabinet war rooms for oss sjalva, superbt!

Letar biljett till London. Jag längtar! My home away from home. Två år sen jag var tillbaka sen sist, det kommer bli fantastiskt. Sitter redan och gör en mental lista över de ställen jag bara måste besöka:

- middag på Wagamamas
- strosa/fika längs South bank
- tappa bort timmar inne på Tate Modern
- kolla nån film på "Electric Cinema", Portobello
- pub crawl längs med Upper Street, Islington
- insupa utsikten från Primrose Hill
- käka curry på ngt hak vid Brick Lane
- Spittelfields market

Sen givetvis ska vi inte förglömma Ed's bröllop!

So here we are, almost 2010. How do you say it anyway "twenty-ten" or "year-twothousand-and-ten". A whole decade has passed since the millenium. Shit. We almost celebrated that one being stuck on the tube on our way to the "Pendragon", a skanky club in north London, but we made it just in time for the countdown. A couple of years later I celebrated new years dancing away in Goa, India. Then there was the time we had a BBQ on new years and the daffodils had come out cause it was freakishly warm for that time of year.

This year It will start off with a kick-ass meal at Cc's. Grilled lobster for starter followed by beef tenderloin served with a morel sause and potatoeskins. Not sure if we are having dessert - best not if I'm gonna fit into my outfit.

Anyways - Happy New Year everyone, and remember, don't make any promises you can't keep.

Just finished watching "United 93". And I cried. I didn't wanna watch it really but I couldn't turn it off either. Can you imagine what these people must have gone through, what went through their minds as they realise? They were in the air for an additional 50 minutes from that the high jackers took over the cookpit, until it crashed. 50 minutes! The anguish and torment is probably beyond our comprehension.

I stumbled across this awesome tune last night, took me back 10 years! London - Nottinghill Gate - Pembrigde Square - OZ Bar!! Good times :) I had a huuuuge crush on Gavin Rossdale back then...

När jag bodde i Tooting, London (I know rooting Tooting) satt vi alla och kolla på TV en kväll. Det var nån match av något slag, Rugby mest troligt. Det blev nästan mål och en (icke englesman) utbrister: "Shame! Close but no guitar"... eeeh...cause that makes sense!?!

För er som inte vet så gick startskottet för Wimbledon igår...Wiiiiiii!! Så jäkla trevligt. Sitter och kollar på jobb. Söderling gjorde en u-turn efter första set och kamma hem en seger, LOVE HIM!

Kan inte hjälpa att bli nostalgisk när jag ser på tv'n. Those were the days, när vi alla satt på stora gröningen utanför och kolla matcherna på storbilds tv'n med värsta pick-nick korgen, filt och massa vin. Hela Wimbledon surrade med folk, praktiskt taget omöjligt att ta sej fram.

Snart är det Swedish Open och då är man på plats.

Heja Söderling!

Stillsam fredag på jobb och av ren nyfikenhet börja jag gräva på nätet och leta efter gamla klubbar och ställen man bruka hänga på och samt musik, och bingo (man kan verkligen hitta allt på youtube) Fy f*n va roligt! Vi var ett gäng som umgicks flitigt när jag bodde i England och vi var trogna gäster på ett ställe som heter "The Fridge" i Brixton. En klubb som funnits med sen långt tillbaka i Londons punk historia, men som på 90-talet exploderade till ett av stans mest kontroversiella house/energi ställen. Några av ställets resident DJ's och som även blev nära vänner var Darren Shambhala, Steve Hill, Oberon och Captain Tinrib.







Guuuud jag ryser över HEEEELA kroppen!