Tålamod har ju aldrig varit min grej, föddes utan, och har aldrig riktigt infunnit sej hos mej. Jag har försökt odla men den blommar aldrig riktigt ut. Jag är mer "här och nu" eller "genast och direkt". Tror det är en genetisk defekt hos de flesta rödhåriga. Ibland är jag övertygad om att världen omkring mej går i slow motion och det finns ett parallellt universum där ute som håller helt andra hastigheter och jag har hamnat i fel. Saker och ting tar sån jäkla tid. I kassan på Hemköp, bussen till Ikea eller maten på Koi! Årstider hinner ju nästan passera. Och så säger ordspåket "Carpe Diem"!?! Jag hinner ju fånga den sådär en tolv gånger innan solen gått ner, var är utmaningen i det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, till och med jag som kanske oftast uppfattas som en långsam Kalmarit (åtminstone i talet hehe) förstår vad du menar och jag säger bara en grej till som verkligen frestar och testar tålamodet: Svensk sjukvård!!!! Men kanske är det mina många övningar i tålamod genom kontakt just med svensk sjujkvård som gör att jag ibland lyckas plocka fram en ängels tålamod (om jag får säga det själv alltså)... kanske ska vi lägga till saker som HRG, kundtjänst hos Telia och micrvågsmat?
Långsamma människor får det att krypa i mig. Får hjärtklappning och vill knuffas. WTF! Måste flytta till "Parallellt Universum" där jag kan dampa på. Ja, hej hej.
Dem första är ändå söndagsbilisterna. Får FETSPEL på dem......
Jag hatar att vara stavfels- Hitler men det stavas virtue!
SÅ..nöjd nu?