Jag måste ta mej samman, jag måste köpa julklappar men jag är så himla omotiverad just nu. Allt känns som ett projekt. Bara vakna på morgonen är en hel vetenskap. Känns som jag går i en dvala, alla hetsar omkring och springer som lemmeldjur, själv går jag i slowmotion. Jag har verkligen kommit i en svacka. Igår var jag rabiat (som ni kanske märkte) och idag känner jag mej helt likgiltlig. Nej, Lennart ska inte komma på besök, om det ändå varit så enkelt. Det ända jag vill göra är att träna. Hetsträna tills jag spyr!

Det är så mycket känslor som jag gått och burit på nu huuuur länge som helst. Jag är olyckligt kär, emphasis på "olyckligt". Det förefaller mej banalt eftersom jag inte kan förstå hur det hänt!?! Vi umgås ju fan inte ens, vi pratar inte i telefon, vi träffas occasionally. Han är karismatisk, annorlunda, rolig, intelligent, rapp i käften och kan sätta mej på plats. Jag önskar mej honom i julklapp i smyg, fast jag inte tror på tomten.