Meh! Kommer ni ihåg? Bros? Flickorna gör. Fifhaaan vad jag var hysko-kär i han den ena, eller båda för de är ju tvillingar so who gives a damn vem som är vem!? Men ni vet så där vansinnigt okontrollerat tonårskär som man bara kunde vara när man var 12-13 år. Man hade ju inga referensramar, ingen livserfarenhet så alla känslor var ju 110% eller inget. Så där stod man och gapa texten till "When will I be famous" som ett renodlat ärke sär och tyckte att de sjöng enbart för en själv (kan någon förklara för mig hur i helvete fick man fram den slutsatsen!?! Att ens föräldrar inte lade in en är ett under.)