Jag körde lite på gymmet i söndes, ben för att vara lite mer specifik. Jag har ju då börjat springa så jag tänkte det kunde ju vara bra att köra lite övningar. Visst visst, ni vet ju hur jag blir: psyk-hybris. Körde bänkpress och utfall, huka med tungaste vikten jag kunde hitta, statiska sitt övningar mot väggen...jag körde lite.

I måndes morse kunde jag inte gå. Jag försökte strecha men lade ner snabbare än kvickt då jag inte ville väcka grannen. Efter att ha staplat runt i lägenheten en timme var jag tvungen att bege mej till jobb i pjäxgång. Not so sexy i tell you. Termen "att ta ett steg ut i det okända" har fått en ny innebörd då jag verkligen inte visste om varje steg kunde bära min kropp. Jag kände mig helt slaktad.