Det är mörkt när man går upp nu. Nej fel, det är bäcksvart. Börjar bli lite svårt och vakna, hade helst bara velat dyka under täcket, ligga sked och sova vidare. Istället får man släpa sej ur sängen, som är varm och mysig, trippa över kallt golv och stirra på kaffekokaren medans den puttrar. Där sitter jag i skräddarställning och inhalera ångerna medans jag långsamt vaknar till liv. Just i det ögonblicket känns det som hela världen sover och endast jag och tomten är vaken.

Jag är ju ingen morgonmänniska direkt. Jag kommer aldrig bli den pigga typen som skuttar hoppsa-steg in i köket och käkar grapefrukt. Fatta mej inte fel, jag kan gå upp, men låt mej gärna va en stund, mutar du mej med kaffe så kan jag le lite grann. Mutar du mej med annat så så ler jag hela dagen...

Sova är dessutom en av mina favoritsysselsättningar. Jag är dock en väldigt "aktiv" sovare I've been told. Jag skrattar, nynnar och krafsar runt men är väldigt känslig för ljud...hur nu det går ihop. Att sova mitt på dagen är något av en favorit, det känns nästan lite syndigt, men så väldigt tillfredställande!

Skulle kunna get som kip nu faktiskt.